josefinemariavictoriawiklund

Jag har träffat en kille, helt underbar kille. Vi pratade för ungefär ett år sen, men tappade kontakten. Vi började prata för ett litet tag sen igen, några veckor sen. Vi kom varandra väldigt nära, bestämde oss för att kanske satsa på ett förhållande eller liknanade när jag kommer hem efter sommaren. Allting var helt underbart, jag levde i ett paradis med honom vid min sida ( andra sidan telefonen egentligen). Iallafall, för någon vecka sen skrev jag till honom att jag inte ville ha något eller vara på g på något sätt nu under sommaren, eftersom att man träffar nytt folk och så, vill ha roligt. Men att efter sommaren är jag hans, föralltid. Han blev ju ledsen, såklart och vi pratade inte på ett tag. För ett tag sen gick jag in på hans facebook, och skulle kolla bilder på honom och sådär, så ser jag en bild på honom och en tjej, pussas. Jag blev så jävla ledsen, började gråta och var så sjukt nere. Sov inte på hela natten och skrev till honom och frågade om han hade tjej nu helt plötsligt. Han hade skaffat flickvän, pågrundav att jag sa sådär. Han blev tillsammans med sitt ex igen, och har de jättebra med henne. Dom är tillsammans nu, och jag står på sidan om. Jag tycker fortfarande om honom, jättemycket. Och jag skriver de ungefär varje dag till honom. Han säger att han har känslor för mig också, men också för sitt ex. De är dom två nu, och han och jag är över. Jag kan verkligen inte släppa honom, jag försöker att göra det. Jag intalar mig själv att de finns någon bättre där ute, men jag tror inte på mig själv. Jag hade hittat den rätta, my soulmate som man säger. Jag har blivit sviken så många gånger och har inte haft ett förhållande sen jag gjorde slut med Jesper, höstlovet 09. Jag litar inte på killar, har aldrig vågat ta steget igen, är så jävla rädd att bli sårad igen. Jag skulle inte klarar av de, och så nu hittar jag honom. Den perfekta, han är helt otrolig. Jag berättade för min syster, som faktiskt känner honom. Jag har inte berättat för någon annan faktiskt, är så rädd över att de ska bli fel så ska jag förklara de för mina vänner, igen.. Jag förstår inte vad det är med mig, vi har ju inte ens träffats än. Vi hasr inte snackat länge. Jag har försökt övertala mig att du är borta, att du har en annan. Men det går inte, i mitt hjärta och i min hjärna är du min. Men jag vill ju inte lämna dig, jag vill ju vara där.. Efter sommaren, jag vill att det ska vara mitt namn som sägs när folk frågar vem hans flickvän är. Jag vill bli presenterad framför hans vänner som: " Dehär är Josefine, min flickvän."
 Men nej, nu verkar de ju inte bli så..
Jag kan tillochmed säga dehär, Jag älskar dig. Ni som känner mig, jag är inte direkt den som säger att jag älskar personer i första taget. Jag har skitsvårt att säga att jag älskar nya människor. Men du har liksom kommit in i mitt hjärta och sugt dig dig fast där som en jävla blodigel. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag har lovat att aldrig lämna dig, och den här gången tänker jag hålla de! Jag älskar när de kommer ett sms och de står "***** * <3" på skärmen. Hela jag blir fylld av lycka. Älskar när du skriver att allt kommer bli bra. Att de kan ta sin tid, men att de är vi. Tillslut blir de vi. Hoppas verkligen de, älskling. Älskar hur du spelar gitarr för mig i telefonen. Älskar ditt underbara skratt. Älskar din röst. Älskar när du frågar " dog du..? " när jag är helt tyst i telefonen, för att lyssna på din underbara röst..
Jag älskar allt med dig, du är helt underbar. Känner att jag måste sluta skriva nu innan jag blir jättedeprimerad. Sitter här och gråter nu, haha jag är fan patetisk.. Finns inget mer att skriva nu, ville bara skriva av mig litegrann, så jag kan sluta med mina små ryck hela tiden. Kanske hjälper att skriva om de? Men ja, så ni alla vet.. Det är dehär som jag har mått dåligt över dom senaste dagarna.