Ge mig en magisk telefon, så jag kan nå dig
Jag är alltid deprimerad när jag är sjuk. Låg precis i sängen och kom och tänka på dig. Fick upp bilden i huvudet när jag & A stod där på balkongen i en annans lägenhet, och såg när du kom gåendes där på perrongen. Du hade kommit till Knivsta för våran skull. Min & min systers skull. Till detta fattiga Knivsta. Du kom upp i lägenheten, vi kollade på tv och åt en jävla massa godis. Och andra gången vi träffades, när vi satt på Bakgården och du satte på massa musik och pratade om hur man skulle älska livet, uppskatta livet man fått. Du var en av dom få människor jag känner som verkligen uppskattar livet. Inte många alls som gör det! Du älskade ditt liv, och fan.. Vi skulle ju ses igen. Bara en vecka efter att, ah ni alla vet. Kan inte skriva mera nu, då kommer jag börja gråta.
Jag kommer alltid älska dig, Pelle. Jag saknar dig.
